Avloppsanläggning för skinnproduktion – hur utforma?

Fråga: Jag har fått en förfrågan från en lammuppfödare som vill starta skinnproduktion. Verksamheten kommer dels använda egna lamm, men även köpa in skinn från ett slakteri. Garvningsprocessen kommer göras på plats och ingredienserna kommer endast vara salt, rapsolja eller olika sorters bark. Produktionen kommer att ligga på runt 100 skinn om året. Ullen kommer inte att bearbetas men tvättas. Fastigheten har enskilt vatten.

Har ni någon erfarenhet från sådan verksamhet tar jag tacksamt emot lite råd och tips på vad för slags rening/avloppslösning som skulle kunna vara lämplig för sådan produktion, eller var jag kan söka information om detta någonstans?

EXPERTPeter NilssonCivilingenjör inom väg och vattenTeknikkonsult och geohydrolog på VA-teknik och Vattenvård AB

SVAR:

Erfarenheten som finns gäller ”vanliga garverier”. I dessa industriers processvatten återfinns vanligen en del salter av olika slag, mycket tungmetaller, avvikande pH (både syra och bas), lite fett och en hel del organiskt material. Det sistnämnda innebär BOD och COD, och det kan vara en del svårnedbrytbart material. Vidare finns då också en del kväve och fosfor som kommer ut vid processande av hudarna. En typisk lösning i det konventionella fallet är flotation kombinerad med kemisk fällning med pH-justering och polymertillsats. Detta är dyra komplicerade lösningar och blir sannolikt ”overkill” i detta fall.

Här ska man tydligen göra någon sorts ”grön” eller ekologisk garvning av gammaldags modell. Måste nog säga att vi vet i dagsläget inte tillräckligt mycket om det vatten som kommer att uppstå. Kunskap om vattnet, föroreningshalter och flöde, är en förutsättning för att kunna föreslå en reningsmetod. Vad jag kan se av frågan är att det kommer att finnas salt, NaCl i vattnet vilket hämmar biologiska processer. Vidare kommer det att finnas en del fett, dels från rapsolja som ska användas men även från tvätt av ullen. Säkerligen även en del organiskt material och lite närsalter (kväve och fosfor).

Att gissa en bra lösning är alltför svårt. I stället föreslår jag att man bygger upp en provisorisk anläggning och mäter på halter och flöden för att därefter designa en lämplig anläggning. Är man osäker på att kunna ta hand om vattnet när man testar kan man börja med en sk sluten tank ställd ovan jord, där man kan samlas upp vattnet med en provisorisk pump och köra bort processvattnet under den tid som man testkör för att få fram underlag till en riktig dimensionering och projektering. Det bör inte vara många hundra liter processvatten per dag och garvningen sker troligen i kampanjer med ett par skinn år gången som: saltas, bereds, garvas, tvättas, ev färgas och torkas. Beklagar men detta är nog den säkraste vägen. Risken är annars att man chansar på en teknik som ”nog kommer att fungera” men om den inte gör det hamnar man i många struligheter med frågor som vem har ansvaret, hur ska vi göra i stället, vad är optimal lösning, etc.


Det är alltid den enskilda myndigheten som självständigt utformar sina beslut, och som självständigt gör sina bedömningar och som ansvarar mot sina tillsynsobjekt och medborgare. VA-guiden AB, samt de experter som svarar på uppdrag av avloppsguiden/VA-guiden AB, friskriver sig från alla tänkbara anspråk till följd av olyckliga svar eller missförstånd.