VA-guiden: ”Olyckligt med onyanserad bild av små avlopp”

LRF har i tre artiklar fokuserat på de små avloppen och frågan om markretention. Tyvärr ger LRF en onyanserad bild så att diskussionen om små avlopp i stort blir lidande. 

Även Havs- och vattenmyndigheten har bemött LRF:s artiklar. Se länken i slutet av detta inlägg.

VA-guiden kommenterar LRF:s artiklar. VA-guiden är en oberoende aktör och agerar inte i någon myndighets, intresseorganisations eller något företags intresse.

Olyckligt med onyanserad bild

LRF:s artikel från den 11:e oktober, Jakten på enskilda avlopp onödig, tar upp frågan om markretention, det vill säga hur mycket av framförallt fosforn som tas upp av växtlighet och fastläggs i marken efter att det renade avloppsvattnet lämnat avloppsanläggningen.  Men den tar tyvärr inte upp att det behövs en definierad och fungerande avloppsanläggning för att klara smittskyddet och nå acceptabla risker för dricksvattentäkter.

Det är omgivningens känslighet i det enskilda fallet som avgör kraven på avloppsanläggningen. Reningen måste både skydda miljön och människors hälsa. Myndigheten, miljönämnden eller motsvarande, ska alltså bedöma platsens förutsättningar och ställa de krav som behövs för att skydda miljön och människors hälsa samt krav på resurshushållning.

Tydlig vägledning om markretention saknas

Det är i bedömningen av platsens förutsättningar som frågan om markretentionen kommer in. Rapporten Bedömning av självrening och retention i mark vid prövning av små avlopp – smittskydd och fosfor är ett resultat av ett utvecklingsprojekt utifrån den utlysning Havs- och vattenmyndigheten (HaV) gjorde 2014. Rapporten bygger på en omfattande litteraturgenomgång samt en utveckling av en konceptuell modell för bedömning i det enskilda fallet. Det handlar om tumregler för att få en uppfattning om retentionspotentialen och utifrån detta kunna ställa krav på reningen i själva avloppsanläggningen.

VA-guidens uppfattning i frågan är att det är rimligt att anta att en stor del av fosforn tas upp eller fastnar på vägen om det finns förutsättningar för detta, tillräckliga jordvolymer och långa transporttider. Det är dock långt ifrån detsamma som att säga att allt avlopp som hamnar i marken automatiskt renas och försvinner oavsett platsens känslighet. För att klara smittskyddet och miljöskyddet krävs ordentliga reningsanläggningar som förmår prestera under lång tid. För att klara detta behöver man hålla koll på anläggningen och underhålla den.

Två olika perspektiv – Jagas små avlopp i onödan? Jagas de överhuvudtaget?

I LRF:s artiklar ges bilden av att miljökontoren bedriver en hetsjakt på husägare med små avlopp och menar att myndigheterna driver dessa kampanjer tillsammans med branschaktörer för att generera intäkter till statskassan och den egna förvaltningen. Om det senare skulle stämma borde det inte finnas så många anläggningar som aldrig fått ett enda tillsynsbesök.

För en annan bild är att merparten av alla landets små avlopp aldrig fått besök av tillsynsmyndigheten. Och att drygt en fjärdedel (25-35 %) av dagens befintliga anläggningar saknar längre rening än slamavskiljning. Kravet på längre gående rening än slamavskiljning har funnits i miljölagstiftningen sedan 1969.

I vissa kommuner har man bra koll på antalet anläggningar, var de finns, vilken typ de är av och hur pass gamla de är. I andra kommuner får man göra uppskattningar.

Många miljöinspektörer som VA-guiden varit i kontakt med vittnar om svårigheter att få nämnden att satsa resurser på området små avlopp vilket gjort att det fortlöpande och strategiska arbetet blivit lidande.

Mörkar Havs- och vattenmyndigheten frågan om markretention?

Rapporten som LRF refererar till har ännu inte publicerats, det stämmer. HaV begärde kompletteringar och har sedan bett SGU om stöd i granskningen och inväntar i dagsläget SGU:s kommentarer. LRF menar att HaV inte vill publicera rapporten för att retentionsfrågorna inte passar ihop med nuvarande allmänna råd och myndighetens syn på fosforbidraget till vattendragen från små avlopp.

Vid utlysningen 2014 efterlyste HaV uttryckligen projekt som rörde retentionsfrågor. Tre projekt beviljades och ett av dem, ett GIS-verktyg, har resulterat i vidareutvecklande projekt. Slutrapporterna från de övriga projekten finns tillgängliga via HaV:s hemsida.

Regeringen gav HaV i uppdrag att föreslå ett tydligare regelverk för små avloppsanläggningar. I HaV:s förslag beaktades frågan om markretention och HaV föreslog att där det finns möjlighet för markretention bör kraven sänkas från 70 % reduktion av totalfosfor till 40 % reduktion av totalfosfor i själva anläggningen. Förslaget har varit på remiss och bereds av regeringskansliet.

Samsyn kräver konstruktiv dialog

En prioriterad fråga för såväl myndigheter, bransch och husägare är att öka samsynen så att platser med likartade förutsättningar bedöms likartat, oavsett var i landet man befinner sig. Därför är det viktigt att samtalet och utvecklingen av vägledning som rör markretention fortsätter samt en utveckling av de beräkningsmodeller som ger en översiktlig bild av olika källors bidrag av fosfor till vattendragen.

VA-guiden vill bidra till detta arbete för att stötta myndigheter, husägare och branschaktörer när det gäller små avloppsanläggningar. LRF:s artiklar riskerar tyvärr att polarisera frågan och låsa positioner om markretention istället för att bädda för en konstruktiv dialog med öppna sinnen.

HaV bemöter LRF-artiklar om små avloppsanläggningar, 18/10

För VA-guiden

Björn Eriksson, redaktör Små avlopp

Fördjupning för medlemmar i Avloppsguiden:
Markretention – självrening av fosfor och smittämnen (kräver login)